The City

Jag skriver inte längre. Jag tror inte jag har skrivit på länge. Det har blivit så många ups and downs det senaste året i The City. Jag skriver en herrans massa, försvinner. Skriver igen, försvinner. Gör ännu en comeback, sedan liksom ebbar det ut. Det är inte för att jag inte vill skriva. För det vill jag ju. Åh, vad jag vill skriva. Om skor som är så vackra att man blir tårögd, knallröda kappor och gnistrande Tiffany-armband. För det är ju jag. Det är ju så ni och jag har fungerat. Och vi har haft det så himla fint tillsammans.

Men det funkar inte längre. Jag är någonstans i livet där jag inte har den tiden. Jag är någonstans där jag har all tid i världen men samtidigt så har jag ingen alls. Den tiden är utom räckhåll för mig. Och hur gärna jag än vill börja skriva igen, säga att "hej, det har varit lite jobbigt ett tag - men nu kör vi igen!", så känns det som att det kommer sluta på samma sätt igen. Tiden försvinner. Jag försvinner. Så vad är meningen med att försöka? Med att svika er, igen. Jag vill inte vara den människan.

Kanske är det så. Kanske är det också så, att en dag tar det stopp. Jag kanske har nått den punkten när det inte längre finns något mer att säga. Det finns inga ord kvar. Alla strömmande, vackra ord om kärlek och skor, som jag fortfarande har inom mig - de vill inte komma ut. Kvoten är kanske fylld. Skivan går på repeat, dag ut och dag in. Nya outfits, samma ord.  

Herregud, vad jag tycker om er. Och herregud, vad jag tycker om min blogg. Det är ju min bebis. Det har den alltid varit. Men ibland, för att saker ska bli bättre - kanske man först måste låta det gå. Trots att det får hjärtat att gå i tusen bitar.

Jag tror att det var allt för nu. Men jag tror inte att det är ett avslut. Inte någonstans. För att jag kommer att fånga den tiden som ni är värda en dag. Kanske blir den dagen imorgon, om fem veckor eller ett halvår. Det visar sig. Men då, tro mig - då kommer orden att dansa och världen kommer att få ont i ögonen av alla vackra skor, Tiffany-armband och knallröda kappor. För det är ju liksom vi.

♥

Jag har inte riktigt haft tiden att gå igenom alla visningar grundligt, men av vad jag har sett hittills - nja. Visst, en del kollektioner är fina, men var är alla dessa breathtaking moments? Hos Lanvin, såklart.
Det är så välgjort i minsta detalj - vackra draperingar, smickrande former, underbara färger - och glitter. Inte på det uttjatade Balmain-viset, utan glitter som faktiskt känns precis så uppdaterat, sofistikerat och nonchalant att det blir en fröjd för ögat och att det är så mycket Lanvin det kan bli.

Åh, jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Det är himla fint. Men å andra sidan hade man ju inte förväntat sig något annat, Alber Elbaz är ju så bra att jag inte vet vad jag ska ta vägen!

Nej, plugga var det. Attans.

Dagens tema? Puderchock!
Vackra, pudriga saker verkar det inte vara någon ände på denna höst och bland alla stela, stiffa, svarta Acne-typer tycker jag att det är ett mer än välkommet avbrott.
Okej, egentligen tycker jag inte att det är något större fel på den stela, stiffa, svarta Acne-typen (tvärtom, ibland vill jag inget hellre än att se likadan ut)  - men det är ju så tråkigt!
Mycket mer förtjust är jag då i den donna som spelar lite mindre säkert och istället trippar runt i Stockholm i en fantastisk fjäderväst, alldeles för höga klackar och lockar flygandes åt alla håll.
En hel drös dyra diamanter har hon säkert också, för att provocera alla Acne-typer lite till - dom kan sätta sitt blaskiga nattsvarta kaffe i halsen, dom fåntrattarna.

Haha, nej - nu gick jag helt in i rollen som Fröken Puder (eller Fröken Provokation, kanske?), vilket inte alls var planerat och definitivt inte den inriktning jag först hade tänkt mig på inlägget.
Men vet ni vad, vi får helt enkelt göra så att vi ger denna donna ett eget inlägg lite senare - jag blev riktigt intresserad av henne och vad som gömmer sig i hennes garderob.

Åh, nu tycker jag synd om dom andra två alldeles fantastiska klänningarna - bortglömda och utkonkurrerade av en nedrans fjäderväst. I love you too, guys!

Vacker, vackrare, vackrast - en helt underbar axelbandslös volangskapelse, från Camilla and Marc
Sådär lagom avslappnad, hippiechic, vacker klänning som jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva utan att spruta ut superlativ, från One Vintage (ett tips: titta på resten av kläderna och dö så vackra dom är)
Jag hade aldrig tänkt tanken att sätta göra en puderrosa fjäderväst men en fantastiskare bit konstverk får man leta efter, från Haute Hippie

Det mysigaste som finns en söndag kan vara brunch. Pannkakor, frukt, kaffe, färskpressad apelsinjuice, bacon, färskt bröd... Och självklart ska en god vän också adderas. Och några fina fjärilar.
Och naturligtvis är vi vrålsnygga i outfitten ovan. För det är sådana där plagg som hänger i vår garderob och bara väntar på att dammas av och ge sig ut på äventyr. Och kanske råkar vi till och med springa in i Han med stort H på vägen.
Åh, vilken fantastisk drömsöndag - let's make it true. 

Underbar tidlös väska med guldbeslag som bara andas lyx, från Chloé
Enkel, bekväm men framför allt en fantastiskt fin klänning, från Haute Hippie
Fantastiska skor med nitar och wow-faktor så det skriker om det, från Giuseppe Zanotti
Och sedan dom urfina bilderna då, från Flickr (självklart!)

Livet rullar på i full fart för tillfället (skola är en bloggdödare av sällan skådat slag), vilket innebär att bloggen har innehaft status quo dom senaste dagarna.
Men det ska det bli ändring på, då denna dag heter något så magiskt som fredag och dom kommande dagarna lördag och söndag - bloggabloggablogga!


Och tja, jag vet inte - kanske borde man kicka igång helgen med att överraska sig själv med ett par glittriga Louboutins? Kanske.

♥ Jag tycker vi spinner vidare på idén med en serie av fiktiva outfits åt fiktiva personer, ni gillade Fröken Konst och jag blev faktiskt mer fäst vid henne än jag anat. Vem vet, hon kanske dyker upp igen?

♥ Vad kan göra The City bättre? Varför läser ni? Vad önskar ni att ni såg mer av? Vad kan ni vara utan? 

♥ Ni kan vara dom smartaste, finaste och mest välformulerade läsarna i bloggvärlden - jag blir så glad av er!

Illustration: Jacqueline Bissett

Fantastisk dag idag, inbjudan till Veckorevyn Blog Awards 2009 ramlade ner i mailen - åh, blir det bara hälften så trevligt som förra gången är jag nöjd!
Fantastisk dag idag gånger två, jag såg att en hel drös med nya läsare hade hittat hit - var, när och hur? Jag förstår ingenting!

Nej, nu ska vi fira - bloggning och kladdkaka tack!

Uppdatering: Märkte snabbt själv att det var blogg.se som hade varit i farten - åh, jag är hedrad! 

Är lite trött på svart, sofistikerat och allmänt stilrent just nu - jag vill ha färg och liv!
Tänker mig en södermalmsbrud som är lite lekfull, excentrisk och extremt intelligent. Fröken Konst, helt enkelt.
Börjar dagen med att dricka svart kaffe i ett hörn på något litet ställe runt Södermalm, där hon tillbringar timmar med att skriva, betrakta människor och kanske läser hon en en bok.
När klockan börjar dra sig mot tolv reser hon på sig och cyklar mot högstadieskolan där hon jobbar som konstlärare på eftermiddagarna, och ibland kan hon få ge en föreläsning i politik om hon har tid.
Fröken Konst är inte nämnvärt intresserad av mode, utan shoppar sällan och använder några få plagg i många kombinationer. Hon drömmer om att öppna ett galleri men har inga ambitioner att måla själv, och kvällarna spenderar hon genom att dansa med sina vänner in på småtimmarna.

Glasögon som om dom hamnar på rätt näsa kan bli helt fantastiska, från Benjamin Eyewear
En fantastisk fin väska i två fantastiskt fina blå nyanser, från Marc Jacobs
Underbara snörskor med Pippi Långstrump-vibbar (som enligt, mig alla snörskor har) är som gjorda för Fröken Konst, från Lanvin
Helt fantastisk påfågelsklänning som bara andas Fröken Konst, från Tibi

Var Fröken Konst för stereotyp? Ja, förmodligen. Men hon är öppen för fler analyser, så tja - bring it on!

Jag dör. Jag dör. Och jag dör cirka en miljon gånger till. För att prata modebloggspråk alltså.
Men ibland behövs det liksom inget mer för att beskriva ett par fantastiskt vackra skor.

And finally, efter månaders exil - sitter jag vid ett faktiskt fungerande internet.
Det firar vi med bloggning i rasande takt, och trots att jag hade tänkt göra det utan vidare ursäkter inser jag att jag är skyldig er en. Jag tänker inte lägga någon längre tid på det, men ni ska veta att jag tycker om er - ohälsosamt mycket.
Och vi gillar att se det vackra i tillvaron, inte sant? Ni är vackra. Och jag har en hel hög med vackra och inspirerande saker jag vill visa er.
Det pirrar i magen och jag har ett fånigt litet leende på läpparna - åh, nu är det verkligen på riktigt. Tänk vilka känslor en blogg kan framkalla. Men det är lite fint det med.
♥

..att på nytt upptäcka varför Lanvin är det finaste som finns, varför cupcakes är guds gåva till människan och främst upptäcka hur mycket jag faktiskt tycker om att blogga.
Och härmed är det slut på det sporadiska bloggandet som The City drogs med tiden innan jag helt enkelt slutade - på ett väldigt osympatiskt vis ska tilläggas, och jag ber om ursäkt för det.
Nu kör vi. På riktigt. Inga fler ursäkter. Vi ska äta mode till frukost, lunch och middag. Vi ska vara bra. Vi ska vara fantastiska.

Jag säger vi. Men ni är ju redan fantastiska. Jag jobbar fortfarande på det.