One day
Jag skriver inte längre. Jag tror inte jag har skrivit på länge. Det har blivit så många ups and downs det senaste året i The City. Jag skriver en herrans massa, försvinner. Skriver igen, försvinner. Gör ännu en comeback, sedan liksom ebbar det ut. Det är inte för att jag inte vill skriva. För det vill jag ju. Åh, vad jag vill skriva. Om skor som är så vackra att man blir tårögd, knallröda kappor och gnistrande Tiffany-armband. För det är ju jag. Det är ju så ni och jag har fungerat. Och vi har haft det så himla fint tillsammans.
Men det funkar inte längre. Jag är någonstans i livet där jag inte har den tiden. Jag är någonstans där jag har all tid i världen men samtidigt så har jag ingen alls. Den tiden är utom räckhåll för mig. Och hur gärna jag än vill börja skriva igen, säga att "hej, det har varit lite jobbigt ett tag - men nu kör vi igen!", så känns det som att det kommer sluta på samma sätt igen. Tiden försvinner. Jag försvinner. Så vad är meningen med att försöka? Med att svika er, igen. Jag vill inte vara den människan.
Kanske är det så. Kanske är det också så, att en dag tar det stopp. Jag kanske har nått den punkten när det inte längre finns något mer att säga. Det finns inga ord kvar. Alla strömmande, vackra ord om kärlek och skor, som jag fortfarande har inom mig - de vill inte komma ut. Kvoten är kanske fylld. Skivan går på repeat, dag ut och dag in. Nya outfits, samma ord.
Herregud, vad jag tycker om er. Och herregud, vad jag tycker om min blogg. Det är ju min bebis. Det har den alltid varit. Men ibland, för att saker ska bli bättre - kanske man först måste låta det gå. Trots att det får hjärtat att gå i tusen bitar.
Jag tror att det var allt för nu. Men jag tror inte att det är ett avslut. Inte någonstans. För att jag kommer att fånga den tiden som ni är värda en dag. Kanske blir den dagen imorgon, om fem veckor eller ett halvår. Det visar sig. Men då, tro mig - då kommer orden att dansa och världen kommer att få ont i ögonen av alla vackra skor, Tiffany-armband och knallröda kappor. För det är ju liksom vi.
♥
Hej, vad tråkigt att du slutar blogga! men jag kan förstå vad du menar om att tiden inte alltid finns.
Måste bara säga att det finns oändligt många bloggar, alla är de olika. Vissa uppdateras flera gånger om dagen, vissa varje vecka, några varje månad och så finns det bloggar som uppdateras ett par gånger per år och det är helt okej. För trots allt så är en blogg personlig, man ska utgå från sig själv och då påverkas även uppdateringarna. Det är fel att uppdatera bloggen bara för att man inte vill göra läsarna besvikna, då blir allt fel.
Om du väljer att börja blogga igen, känn igen press, utan gör det på ditt sätt! uppdatera några gånger per år, du har sådan kvalitet på dina inlägg at det inte behövs mer!
kram
//Matilda
Jag älskar din blogg och det du precis skrev var som en kopp vanilj te en vinterdag - ljuvligt. Hoppas att du kommer tillbaka snart.
Det är otroligt tråkigt att du känner såhär, då jag har läst din blogg väldigt länge (in fact, din blogg var den första som jag började läsa dagligen). Men jag tror att alla bloggare, minst en gång, har tankar om att sluta. Jag hoppas bara att dina inte är permanenta :(
NEEEEJ MATHILDA NEEEJ! spelar ingen roll hur ofta du uppdaterar!!!! NEEEEJ MATHILDA NEEEEEEJ!!!!!!!!!!!!!!!!
Hej! Tycker du om Leighton Meester från Gossip Girl? Då är min blogg perfekt för dig! Dagligen uppdaterar jag med nyheter, bilder, mode, artiklar och mycket mer!
Spana in: www.missmeester.blogg.se
kom igen Mathilda du har den bästa och inspirerande bloggen av alla, snälla börja blogga igen!
vilken bra blogg du har! :D
lust att följas via bloglovin? :)
I felt when I read that Justice Minister, and it should be noted that I'm using the term justice very loosely, Rob Nicholson had signed the order to take a fellow Canadian, strip him of all his rights, and ship him off to an empire that openly supports torture.
<strong><a href="http://www.edhardykleidungshop.com/">ed hardy</a></strong>
I felt sick to my stomach and I was disgusted and apalled with what had taken place. I have never been more ashamed of my country than I was at that time. Everything that I had once thought this country stood for, everything that I loved about this country, everything that made me proud to call Canada home was thrown out the window with a single signature. [url=http://www.uggsbootshotsale.com/]ugg[/url]
thank you for your post!
Vem är du som skrev (skriver?) så fint?
Heej fin blogg du har,
allt bra med dig :)?
Kolla in min blogg om du är intresserad av mode eller vill följa en 18 årig Modell tjejs framgång i New York.
